Hur lyfter vi in kulturvärden i planeringen av städer och samhällen? Vilka metoder finns att använda sig av? Under ett seminarium på ArkDes deltog över 260 aktörer från en rad olika områden för att driva dessa frågor framåt.
Den 13 november 2015 arrangerade Riksantikvarieämbetet tillsammans med Arkitektur- och designcentrum (ArkDes), Boverket, Sveriges kommuner och landsting och Stockholms stad ett seminarium om olika metoder för att integrera kulturmiljö i planeringsprocesser. Seminariet hölls på ArkDes (Auditoriet) och drog drygt 260 deltagare från såväl kommuner, regionala myndigheter, forskarvärlden, museer, ideella organisationer, konsultbolag, fastighetsägare och byggherrar. Föreläsarna gav konkreta exempel och bidrog med sina erfarenheter från olika metoder för att lyfta in kulturmiljöfrågorna i olika planeringssammanhang. Frågeställningarna som genomsyrade dagen, såväl i föreläsningarna som i det diskussionsglada auditoriet, rörde de olika metodernas framgångsfaktorer, men också risker och brister. En dag med stort utbyte helt enkelt.
Karin Åberg Waern, Tf. publik chef på Arkitektur- och designcenter öppnade dagen genom att hälsa oss välkomna. Suzanne Pluntke från Boverket, dagens moderator, inledde därefter programmet med att redogöra för anledningen till att arrangörerna genomför den här dagen. Dagen ska ses som ett led i ett gemensamt arbete för att öka insikten om betydelsen av den sociala och kulturella perspektiv i stadsutveckling. Därmed var dagen och diskussionen igång.
Den första metoden vi fick ta del av var hämtad från Göteborg där bebyggelseantikvarien Ewamarie Herklint, och arkitekten Einar Hansson från det kooperativa företaget Melica delgav oss erfarenheter från sitt arbete med upplevelsebaserad karaktärisering. En metod där man använder alla sinnen, men med kulturmiljöglasögonen på. Metoden ger möjlighet att fånga och beskriva miljövärden som lätt förbises med gängse metoder.
Tinna Harling, planarkitekt från Tjörns kommun berättade om hur kommunen i sitt översiktsplanearbete använt sig av metoden Cultural planning. Tinna betonade metodens förtjänster när det gäller att ge politikerna nya insikter om vad som är viktigt för människors bild av kommunen och i deras vardag.
Från Kalmar fick vi genom Helén Nordin, landskapsarkitekt på Samhällsbyggnadskontoret, ta del av ett projekt att föra in arkeologi, konst och landskap i planarbetet. Projektet resulterade bl.a. i att politikerna i Kalmar krävde att de arkeologiska lämningarna från utgrävningarna skulle visas permanent och infogas i den nya gestaltningen av det torg som ingick i planen.
Åsa Dahlin, arkitekt från Stockholms stad inledde eftermiddagen med att ställa den utmanande och retoriska frågan hur Stockholm ska klara bostadsförsörjningen samtidigt som kulturmiljön värnas. Åsa lyfte själv några nycklar till detta:
- Att integrera kulturvärdena som en naturlig del i stadens utvecklings- och visionsarbete.
- Att visa på att kulturvärdena bidrar till förbättrad livskvalitet, främjar ekonomisk utveckling och social sammanhållning.
- Att med dialogen i fokus bedriva ett vardagligt utvecklingsarbete kring kulturmiljöfrågor.
Åsa kom också med dagens understatement: ”Att ta tillvara kulturvärdena och utveckla staden är en spännande utmaning”.
För att illustrera det arbete som bedrivs i Stockholm med att göra just detta hade hon med sig Urban Nilsson, byggnadsantikvarie från Nyréns Arkitektkontor som delgav oss arbeten med kulturmiljöanalys i stadsutveckling där momenten känslighets- och tålighetsanalys ingår som viktiga beståndsdelar. Detta illustrerades med några exempel från Stockholm, bl.a. Nobel Center, Gallerian (kv. Trollhättan) och Gasverket i Värtan. Urban återkom även senare under eftermiddagen med ett spännande arbete där bergsformationerna på Södermalm i Stockholm fått stå i centrum och djupstuderats utifrån deras betydelse för stadens framväxt, karaktär och såväl natur- som kulturhistoriska värde i stadslandskapet:
Mari Ferring, senior utredare från WSP redogjorde därefter för metoden kulturlivsundersökning som ett sätt att föra in brukarperspektiv och funktion som kulturmiljöaspekter i planeringen. En viktig fråga är t.ex. hur kulturen ska se ut och ges plats när en ny stadsdel planeras och växer fram. Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder används för att kartlägga förutsättningar och sociokulturella livskrafter. Resultatet av en kulturlivsundersökning kan användas i planprocessen för att stärka kontinuiteten vid en stadsomvandling. Eller som Mari sammanfattade det: Planera för det oplanerade med människan i centrum!
Dagen avrundades av en gemensam diskussion som inleddes med att Paul Hansson, bebyggelseantikvarie från Tyréns, gav oss en rasande snabb och inspirerande översikt och personlig resumé över många års erfarenhet från att på olika sätt föra in kulturmiljöperspektiv i planeringssammanhang. Paul inledde sin resumé med att konstatera att planering är makt och avslutade med att ge oss inte mindre än tio operativa framgångsfaktorer för hur kulturmiljöfrågorna kan bli en del i detta. Det diskussionsglada auditoriet lyfte bl.a. frågor om demokrati, allmänintresset, den starkt uppåtgående trenden för den sociala dimensionen i planeringen och vikten av samverkan över kompetensgränserna. På ort och ställe togs även ett initiativ till att bilda ett nätverk för alla som arbetar med kulturmiljö i planeringen. Jubel i lokalen. Hur vi agerar på bästa sätt för att, i samverkan och med kulturmiljö som utgångspunkt, skapa den stad vi behöver är dock inte alltid entydligt. Suzanne Pluntke, som på ett alldeles förträffligt sätt modererade dagen, kom här med inspiration från djurvärlden: kanske behöver vi vara snabba och precisa som en kobra, samtidigt som vi har harens lyssnande förmåga?
Arrangörerna, genom Suzanne Pluntke från Boverket och Daniel Nilsson från Riksantikvarieämbetet, avrundade med löftet att publicera material från dagen på portalen hallbarstad.se och på PBL Kunskapsbanken på Boverkets webbplats. Frågan om hur diskussionen ska förvaltas och föras vidare hängde i luften under hela dagen, så även vid avslutningen. Några löften om hur frågan förs vidare gavs inte men arrangörerna tog förstås till sig av de önskemål som framkommit under dagen om fortsatt samtal och utbyte. Helt uppenbart var dagens tema något som kändes angeläget för många! Den energin är det förstås viktigt att ta vara på.
