Klimatförändringarna ställer krav på att ställa om dagens konventionella skogsbruksmetoder. Den ultimata blandskogen som formula gör inte bara skogslandskapet mer motståndskraftigt, det kan samtidigt härbärgera mer flora och fauna och ge ett ökat värde för rekreation och andra gröna näringar. Kan blandskogens alla fördelar även få betydelse för hur vi utformar grönstrukturen i våra städer?
Debatten om den svenska skogen är hetlevrad. Miljörörelsens menar att trakthyggesbruket inte tar tillräcklig hänsyn till varken biologisk mångfald eller det rörliga friluftslivet. Skogsindustrins hänsynstagande är, trots allt prat om hållbarhet och förändringar, marginell. Men nu verkar skogsbolagen faktiskt börjat lyssna till den massiva kritiken. Vad är det som har hänt?
De senaste åren har klimatförändringarna blivit alltmer påtagliga och orsakat stora skador på skogen i form av enorma skadedjursangrepp, vidsträckta stormfällen och rasande skogsbränder. Detta börjar förstås svida även ekonomiskt. Att plantera likåldriga virkesåkrar i monokulturer och sen skörda storskaligt är inte längre gångbart. Dagens metoder för maximerad avkastning har visat sig vara ett ekonomiskt vågspel och i förlängningen inte speciellt rationellt. Dessutom: om skogen ska kunna bli en kolsänka funkar det inte att förvandla hela landskap till kalhyggen, inte minst därför att det frigör inlagrat kol i marken till atmosfären.
Kunskapen om hur skogen görs mer motståndskraftig finns. Det fina i kråksången är att en rad viktiga mervärden, för både människor och flora och fauna, kommer med av bara farten. Det gäller att åstadkomma skogar på temat ”blandning”! Den ultimata blandskogen hyser en rad trädslag i blandade bestånd anpassade till ståndorten. Bergshöjderna har sin blandning, moränbackarna en annan och de låglänta, mer blöta partierna har sina trädarter. I blandskogen ska det finnas plats för både de snabbväxande pionjärarterna och de mer seglivade sekundärarterna. Men blandskogen handlar också om en mix av barr- och lövträd. Dessa utnyttjar olika ekologiska nischer och kompletterar varandra väl. Många arter djur behöver både barr och löv för att trivas.
Receptet för blandskog behöver också innehålla det flerskiktade. När alla nivåerna i skogen finns på plats, från bottenskikt, till fältskikt, buskskikt och trädskikt finns en rikedom av liv i skogen som också upplevs positiv av människor. Motsatsen kan väl sägas vara granplantagets monotona mörker.
Skogens träd behöver vara i blandade åldrar där naturlig självföryngring borgar för kontinuiteten. Även de riktigt gamla träden behöver finnas med i bilden, likaså både stående och liggande döda träd. Både insektshotell och fågelholkar är de facto substitut för gamla hålträd där skalbaggar, hackspettar och andra organismer tillskapat håligheter i olika former. Med fler hålträd minskar bostadsbristen! Att stående torrakor och kullfallna träd även ger kvaliteter för människor, behöver knappast nämnas. Vem har inte fascinerats av ”sockerdricksträd” och balanserat på stockar i försök att inte nudda mark?
I den ultimata blandskogen finns många saker att ta med sig för de som gestaltar framtidens stadsgrönska. Det artdiversa, med blandningar av både barr och löv, det ståndortsanpassade, det flerskiktade och förekomst av ”levande” död ved är alla parametrar som det absolut skulle behövas mer av i urbana växtkompositioner framöver. Här kan också metodiken inom skogsträdgårdsrörelsen visa vägen, som också den utgår från just blandskogskonceptet. Visst vore det intressant att översätta blandskogen till långsträckta skogsgator, förvandla parkeringsplatser till dungar av blandskog och konvertera skolornas asfaltsöknar till blandskogsskolgårdar? Länge leve blandskogen!
Mattias Gustafsson
