På torgen i staden finns av hävd ofta någon form av vattenelement. Vatten på torg har gått från att vara en livsnödvändig service till imponerande skådespel. Men vad betyder det för livet på torgen om vattenresurserna måste omprioriteras framöver på grund av klimatförändringar och vattenbrist?
Vi människor har, precis som allt annat liv på planeten Jorden, en nära relation till vatten. På Maslows behovstrappa tillhör till denna kemiska förening en av människans fysiologiska grundbehov. Tillgången till dricksvatten är helt avgörande för människans överlevnad. Vi klarar livhanken utan mat i flera veckor, men utan färskvatten överlever vi inte mer än ett par, tre dagar. Var det funnits sötvatten att tillgå har avgjort var det varit möjligt för människor att bosätta sig. Och på samma sätt: när tillgången till rent dricksvatten strypts har hela städer dukat under. Med finurliga vatten- och avloppssystem har möjliggjort framväxten av storstäderna under historiens gång. På våra breddgrader har vi tagit tillgången till färskvatten av god kvalité för given. Men med allt varmare klimat och med perioder av torka och värmeböljor ökar riskerna för sjunkande grundvatten, sinande täkter och oönskade smittor och parasiter i vattnet.
Upplevelsen av vatten påverkar oss positivt både i fysisk och psykisk bemärkelse. Porlande ljud och glittrande vattenspeglar inger en känsla av trygghet – på samma sätt som en stilla sprakande eld. Förmodligen handlar det om att fenomen som hjälpt våra förfäder överleva programmerats in i vårt genetiska arv som positiva stimuli.
Där städer byggts har öppna platser och mellanrum behövts för att skapa möjlighet till möten och handel. Att vattenelement som springbrunnar finns med som en komponent på torgen har betytt att både människor och djur kunnat stilla sin törst. Än idag upplevs torgmiljöer med vattenkonst, i form av dammar och fontäner, som mer ”fulländade”, vilket antagligen har både upplevelsemässiga och historiska förklaringar. Den italienska piazzan med dess porlande springbrunn, där besökaren kan svalka av sig i härligt kallt vatten från någon intilliggande bergskälla, är nog en starkt bidragande sinnebild för hur ett torg ”ska vara” även här hos oss.
Men vatten på torg har kommit att rymma andra aspekter, till exempel politiska. Att säkerställa att alla haft tillgång till rinnande vatten har varit ett sätt för makthavare att stärka sin legitimitet. Det kan också handla om att manifestera makt, som när Roms påvar lät bygga storslagna fontäner och vattenspel. Det kan också handla om att stävja folkets dåliga vanor – som i Portland, Oregon. För att stävja det utbredda fylleriet lät borgmästaren där sätta upp dricksvattenfontäner i vart gathörn, så att ingen medborgare kunde påstå att man var tvungen att gå på krogen för att stilla törsten.
Idag används vattenspel på torg för att skapa rekreativa värden och stärka platsers identitet. Från stilla vattensprutande ur marken till häftiga kaskadrar bjuds besökaren till interaktion. Ett av de mest häpnadsväckande i den här genren är nog Miroir d’eau i Bordeaux. Platsen är utformad som ett stort torg som växlar mellan att vara en stilla vattenspegel, via ett bubblande golv, till en plats där luften fylls av dimma. Det här torget griper verkligen tag i besökaren och fascinerar med alla sina olika former av vatten – oavsett ålder.
För att mildra effekterna av ett allt varmare klimat kommer vi behöva se mer vatten på torg framöver! Vad vi måste sluta med bums är att ”vaska” rent dricksvatten i vattenspel på torg eftersom det sänder ut fel signaler. Istället behöver vi använda slutna system, där vattnet renas och återbrukas, utan att använda illaluktande och bakteriedödande kemikalier. För med mer svalkande vattenspel och tillgång till rent dricksvatten på torg ökar livskvalitén i det offentliga rummet. Återigen behöver vattnet på torgen handla mindre om skådebröd och mer om politik och folkhälsa!
Mattias Gustafsson, Urbio
